 |
| Höstens färgpalett... |
Det går rykten om att det kommer bli en varm
vecka framöver. En del pratar om att det nalkas brittsommar. Jag vet att jag är tjatig om detta, men det
är helt otroligt vilken varm och fin sommar/höst vi har haft.
Och som
sagt… måndagen inleddes med strålande väder och varmt och skönt i luften. Det
är en färgprakt i naturen som är häpnadsväckande, det är bara att njuta av den
här tiden Sedvanligt landade vi i stugan och pysslade med att fixa frukost,
tända i spisen och småprat runt frukostbordet.
Eftersom det var måndag tog Lena över efter frukosten och samlade
gruppen i vardagsrummet för veckans gruppsamtal.
 |
| Snart dags för ridtur |
Tisdagen
blev ett riktigt djurtema. Vi besökte en hästgård som har i och för sig mer än
hästar. Det finns hästar, getter, åsna, grisar, höns och kaniner och jag säkert
glömt något djur. På gården finns det 10 hästar i olika storlekar och
personligheter. Alla har kommit dit av en anledning, att de har haft det svårt
och kommit för att bli rehabiliterade .
 |
| Extra-knäck som getfotomodell |
Vi blev alla erbjudna möjligheten att
få rida på någon av hästarna, några av oss nappade på erbjudandet och några av
oss valde att gå med på ridturen och hålla i en häst. Hästarna är enormt stora
och man har bra utsikt från hästryggen och man får verkligen träna på vem det
är som bestämmer och sätta gränser. Något som vi också behöver träna på i
vardagen. Getterna är ju mina favoriter
och de älskar att bli kliade och klappade och det är med lite sorg i hjärtat
jag tar avsked från dem, jag vill gärna ta med dem hem . Dagen fylldes med
många intryck och trötta efter dessa timmar på gården åkte vi tillbaka till
Västerås. Tack Helena för dagen!
 |
| Går att hyra för 100 kr |
Onsdagen började med regn, kändes annorlunda,
det ska vara soligt och varmt. Dagens tur gick till Himmeta och Lasses
kolmileplats. Vid Himmetas bygdegård väntade Gret-Lis med sin grupp, vi tog
sällskap genom den fina pittoreska Rabobäcksdalen med alla fina hus och
trädgårdar. Lasse kunde tyvärr inte ta
emot oss utan vi fick äran att ha Stig-Börje som guide och Kjell som eldvakt. Stig-Börje berättade om
hur det var förr i tiden, vid ca förra sekelskiftet, och hur livet var för en
kolare vid den här tiden. Efter en timmas färd i bussen var vi kaffesugna så
det smakade gott med kaffet vid elden, kaffet smakar alltid extra gott ute av
någon konstig anledning.
 |
| Kjell övervakar förberedelserna iför kolbullestekningen. |
Stig-Börje har varit med och kolat ca 10 kolmilor så
han berättade utförligt hur detta gick till. Vi gjorde också ett besök i
kolarkojan, där värmeljusen lyste så trivsamt.
Gret-Lis är en fena på att steka
kolbullar så det fick vi också prova på och det smakade lika gott som vanligt. Kolmileplatsen
ligger som inbäddad av skogen så det finns ett härligt lugn på denna plats. När
man har det trevligt kan man uppleva att tiden har en förmåga att gå snabbare.
Detta händer ofta på denna plats, tycker jag. Så några timmar rasade iväg och
det blev dags att plocka ihop och ta farväl av både Gret-Lis grupp Gret-Lis,
Stig-Börje och Kjell.
Så jag
önskar er en trevlig och mysig helg och ser framemot att träffa er nästa vecka
igen!
